I efterdyningarna av det första världskriget och det Ottomanska rikets kollaps ritades Mellanösterns karta om. Över 500 000 assyrier hade dukat under i ett folkmord organiserat av turkarna och verkställt av kurderna. Som plåster på såret lovades assyrierna beskydd av engelsmännen. Ett löfte som aldrig hölls, trots återkommande signaler om att förtrycket fortsatte i det nya hemlandet Irak.
Pogromerna kulminerade i ett fasansfullt blodbad i Simele, i norra Irak, 1933. Återigen stod assyrierna hjälplösa. Under Seyfo var det turkar och kurder som var fienden, i Simele var det araber. Syftet var att krossa drömmen om Assyrien. Det var den 7 augusti. En dag som högtidlighålls av de assyriska föreningarna varje år. Så även igår.
Stora delar av den assyriska musikeliten deltog i cermonin i Assyriska kulturhuset i Södertälje. När den assyriske sångaren Ninib Lahdo sjöng en av mina favoritlåtar, Inlemaset, fylldes jag med värme. För en liten stund känndes de assyriska kollektiva problemen avlägsna.
Seyfo. Simele. Irak-kriget.
Irak-kriget för tankarna tillbaka till Seyfo – det assyriska folkmordet. Kyrkor som bombas, etnisk rensning, interna och externa flyktingströmmar. Så länge som assyrier förtrycks kommer assyriska martyrer fortsätta produceras.
Publicerat av Ninos 